Det är väl ingen som vill läsa en blogg som aldrig uppdateras, och det förstår jag...Men det blir verkligen ingen inspiration över till bloggande när Johan är hemma på kvällarna och vi ligger i soffan och halvslumrar till något dåligt TV-program... det är annat när man är ensam hela veckorna, då blir det som lite sällskap att blogga. Jag börjar får skaplig ångest inför slutet på julledigheten, jag vill inte att Johan ska åka tillbaka till Stockholm, vi har ju haft det så mysigt nu i jul....Jag har sovit mycket, mycket bättre nu när Johan har varit hemma, varför vet jag inte, vanligtvis sover jag som en sten oavsett om jag är ensam eller inte och oberoende på var jag befinner mig, men i perioder får jag verkligen uselt med sömn och så har det varit under hela senare delen av hösten. Fast delvis beror nog den förbättrade nattsömnen på att jag verkligen har varit ledig, och då menar jag ledig, jag har vilat och tagit dagarna som de kommer och inte haft en massa måsten som har stått på kö...Men snart nog är verkligheten i kapp, fy...

Det snöar igen, vi har snart en hel meter med snö på gräsmattan och plogvallarna längsmed grusvägarna här där vi bor är snart upp till axlarna på mig, det är inte klokt...Inte en enda stig i skogen är ridbar, det är alldeles för mycket snö så vill man rida får man snällt hålla sig på plogade grusvägar.